Skapad för perfektion

Allt var öde och tomt. Mörker i både tid och rum. Guds ande svävande bland det som var intet. En vision om perfektion. En dröm om gemenskap. En längtan efter mer. Ett ord. Ljuset erövrar mörkret. Ännu ett ord. Vatten som delas för att göra plats för jord. Ord efter ord, steg för steg, visionen blir verklig, längtan får färg och form. Drömmen får armar, ben, huvud, intellekt, och formas till Hans egen avbild. En människa. Någon att älska, att tala med, att leda genom tiden, och att skänka all skapelsens perfektion.

Där. I Edens lustgård, i skapelsens totala harmoni. Där skänkte han oss allt. Färger, former, skiftningar, säsonger. Mångfald, överflöd, kreativa uttryck utan gräns. Han placerade oss i perfektion och planterade perfektionen i oss.

En plan om perfektion som evigt tillstånd, men vi valde att vika av. Att sätta oss själva högre, tro att vi vet bättre, tro att vi kan mer.

Perfektionen fick en spricka som växte i takt med vår ovilja att böja oss, vår vilja att hitta egna vägar. Men i vårt inre finns den kvar. Strävan efter perfektion. Den tar sig tusen olika uttryck, men i oss själva når vi aldrig fram. Sprickan måste läkas, vårt inre bli helt. En ekvation som kräver mer än vilja och envishet, som bara kan lösas av Mästaren själv.

När Jesus får ta plats i våra liv återställs det som krackelerat. I gemenskapen med honom fogas bitarna åter samman. När han får full tillgång till vårt inre tar den plats i oss igen – fullheten, den ursprungliga planen, skapelsens perfektion.

Ett limbo mellan världar. Evigheten i våra hjärtan, en fallen värld runtomkring. Den ständiga påminnelsen om, och den inre erfarenheten av fullheten med honom. Hand i hand med en omvärld så långt från perfektion, så full av fallenhet, av smärta och lidande.

En dag blir fullheten komplett. Fullheten av perfektion. När vi möter vår Herre i himmelens paradis får vi erfara det vi på jorden sett skuggbilder av, det vi i vårt inre förnimmat. Då ska vi få leva i evig symbios med honom som är fullheten själv, perfektionen personifierad.

Till dess vill jag leva för att ständigt reflektera fullheten i mitt inre. Mindre av mitt eget, mer av Honom. Så att Han som är perfektion får lysa genom mig ut till en fallen omvärld. Så att mitt liv får vara en påminnelse om den inre längtan, den ursprungliga planen, en vägvisare till Honom som sätter allt på plats, som uppfyller allt i alla.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *