Säsongernas skönhet

Liksom vintern gör sig bäst som vinter, våren är som vackrast när den står i full blom, sommaren glänser när solen står som högst, och hösten briljerar när träden sprakar av färg. Så är det med säsongerna i våra liv. När vi inte vare sig krampaktigt kravlar bakåt mot tidigare säsong, eller rusar iväg för fort fram mot nästa.

När vi låter dem vara det de är och insuper fullheten av den tid som är vårt nu. När vi tar vara på höstens reningsprocess, njuter av vinterns vila, låter oss upplivas av vårens blomning och sprudlar i sommarens glans. När vi är medvetna om att ingen säsong varar för evigt. Att nya tider kommer. Att gamla dör ut. Och att vi, när vi väljer att omfamna dem utan att fly eller gömma oss, kommer att växa som människor.

Ringarna på vårt livs träd blir fler, vi växer oss starkare och högre, rötterna blir djupare, grenarna längre, och livet blir en mångfacetterad diamant vackert slipad av tuffa processer, mörka perioder, djupa dalar och dagar i solsken. Inte antingen eller utan både ock. Fullheten av det som kallas för livet, där Gud kan använda det mörka till att skärpa oss, höjderna för att ge utsikt och ny energi, dalarna för att producera frukt, och ljuset för att lysa genom oss. Allt för att vi fullt ut ska bli de Han skapat oss till, växa och bli mer lika Honom, ända till den dag då han kallar oss hem till en evighet med sig .

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *