Kors lika med hjärta

Det händer varje år vid den här tiden. I takt med påskpyntets invasion i butikerna och fjädrarnas fladdrande i trädgårdar runtomkring. I mig en förnimmelse om högtidligheten i det som är på väg att hända. Känslan av obeskrivlig vördnad inför det Han gjorde för oss. Tacksamheten så stor att den väller ut på både längd och bredd. Han dog. För mig.

Kampen i Getsemane, våndan som får all mänsklighetens ångest att framstå som en obefintlig droppe i havet, smärtan som ingen någonsin varken förr eller senare erfarit. Önskan, längtan, hoppet. I all sin mänsklighet bönen om att slippa. Slippa bära den omöjliga bördan, slippa gå denna långa väg. “Om det är möjligt, så ta denna bägare ifrån mig“. Han svettas blod. Han är ensam. Alla som följt honom är långt borta. Folkskarorna som hälsat honom Hosianna bara dagar tidigare är tysta. Lärljungarna sover. Fadern tvingas vända bort sin blick.

Ändå, mitt i ensamheten, mitt i ångesten, mitt i smärtan. “Ske inte min vilja, utan din“. Han kunde sagt ett ord och hans förrädare skulle aldrig mer sett dagens ljus. Han kunde kallat ner legioner av änglar, kunde bett Fadern ta honom hem. Ändå. Något i hans inre som manade att säga ja. Kärleken var för stark för att välja den enkla vägen. Kostnaden att för evigt förlora oss för stor. Längtan efter gemenskap med mig och dig för passionerad. Han kunde inte säga nej.

Förrädelsen, tortyren, hånandet. Smärtan, såren, skräcken. Ensamheten, korset, mörkret. Tystnaden. Slutet. Döden.

Gud, kommen till oss, Han som enbart gjorde gott, Honom hängde vi på ett kors. Inte bara människorna som skrek korsfäst, utan vi som mänsklighet som genom synden gjort om intet vägen mellan oss och Gud. Han kunde lämnat oss till det val vi gjort. Kunde sagt att det ju är vårt eget fel. Istället sänder han sin son, sin älskade son, som genom sitt liv på jorden plöjer upp den omöjliga vägen, som genom sin död på korset totalt och för evigt förintar de vägspärrar som vi omöjligt kunde ta oss förbi. Vägen blev öppen. Vägen till Gud.

Detta är påsken. Ingen händelse i världen så betydelsefull. Inga ord på jorden stora nog för att beskriva. Inget människoliv långt nog för att helt och fullt greppa. I hans verk möjlighet till något nytt, i hans val en förebild för våra liv, i hans kärlek en evig grund som håller. Trots allt. I allt. Genom allt.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *