Ovan molnen

Hur svårt kan det vara? Man vet det så väl. I både hjärta och hjärna. Ändå är det i perioder som om man äts upp av alla “här och nu”. Den här världens bekymmer, som Jesus själv beskriver det. Alla surr, allt brus och alla frågor som tidvis blockerar den plats där alla svar har sitt ursprung. Platsen hos Honom. I Hans närhet. Där det bara är han och jag. Där allt är väl. Där jag är tillräcklig, där jag är älskad, där allt jag vill är att vara med Honom. Den där platsen ovan molnen där solen alltid skiner, oavsett hur svart himlen ser ut. Där perspektiven blir större, där man ser längre, och inget är omöjligt.

Jag har märkt en sak med mig själv, och jag tror inte jag är ensam. I perioder då allt rullar på, då vinden ligger i ryggen, och då livet är ljust, då är det så lätt att bli tillräcklig i sig själv. Att hoppa över de där stunderna av bibelläsning, att ersätta bönestunden med en tv-serie, och välja radion framför lovsången. Inget ont i dessa ting, men när de tar vårt fokus från det som är där ovan så tror jag vi lurar oss själva. Det som händer är att perspektivet förändras, att man börjar se mer på molnen, som dessutom genast tycks hopa sig. Man blåser sig förgäves gul och blå för att få molnen att skingras. “Om jag bara lyckas få kontroll över alla dagens skall och måsten, så kommer nog solen fram igen”.

Men det kommer alltid nya måsten, nya behov, nya bekymmer. “I denna värld kommer ni att få gå igenom svårigheter. Men fatta mod! Jag har besegrat världen!” säger Jesus (Joh.16:33). Tänk om omfattningen av de orden på djupet kunde landa i oss. Livet utan motgångar finns inte, vi kommer att tvingas gå genom passager av mörker. Men, ett stort MEN. Allt det vi möter har Han redan besegrat! Allt det där som vi kämpar med, sliter ut oss för att få ihop – moln som gör allt för att skymma solen för oss. De behöver inte ha makten över oss, för ovanför dem finns allt vi behöver! Gud har gjort iordning en plats för oss som alltid är tillgänglig.

Tänk om vi istället för att fokusera på att försöka städa bort eller strukturera upp molnen insåg vårt totala behov av Honom. Att vi före alla måsten valde den där stunden ovan molnen, med Honom. Platsen där perspektiven förändras, där det hårda blir mjukt, och det kalla smälter. Där olösliga ekvationer går ihop och livslånga knutar rätas ut. Den plats där vi är skapade att vara, där vi rustas för livets resa, och där Hans kärlek aldrig tar slut! Där vill jag vara, och i de stunder då jag frestas välja det brådskande, ber jag att ändå ha styrka att välja det viktiga – tid med min Herre, min Skapare, mitt allt!

2 thoughts on “Ovan molnen

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *